Historik

Beskrivningen av fastigheten Stammen 23 baserar sig på ett arbete utfört av NYRÉNS arkitektkontor ab genom bebyggelseantikvarie Urban Nilsson 1997, vilket senare har kompletterats av föreningen. Ändringarna är många och små, varför det varit omöjligt att särskilja dem från originaltexten. Historiken beskriver hur huset såg ut som nytt i presens, förändringar till dagens hus beskrivs separat. Där husets olika byggnadskroppar behöver specificeras används beteckningarna A-huset på sidan mot Stigbergsgatan, B-huset på sidan mot Stigbergsparken, och C-huset på sidan mot Lilla Erstagatan. Båda hörnorna ingår i C-huset.

Platsens historia i korthet

Stigberget är egentligen en fortsättning österut på Katarinaberget, men vid sekelskiftet 1900 skildes de båda bergen åt genom att Renstiernas gata sprängdes ned i berget i nord-sydlig riktning för att anslutas till Katarinavägen. Stigbergets övre slänt, dvs området söder om Fjällgatan, var redan på 1600-talet fylld med mindre tomter och på bergets topp stod stadens galge. Den småskaliga bebyggelsen tillät odling på terrasserade jordlotter, trots att tomterna var små. Bebyggelsemönstret bibehölls även efter den stora branden 1723 då samtliga hus brann ned. En avsevärd del av den småskaliga bebyggelsen, både av trä och sten, har bevarats till våra dagar.Närheten till Stadsgården gjorde att mycket sjöfolk bodde i området. Därför var det följdriktigt att den nya Navigationsskolan, som byggdes 1907 efter Georg Ringströms ritningar, uppfördes på Stigbergets topp som dittills saknat bebyggelse. 1915 fick en klunga träkåkar väster om Sjöbefälsskolan ge vika för Schartaus handelsinstituts nybyggnad efter Knut Nordenskiölds ritningar. Ungefär samtidigt lät storbyggmästaren Olle Engkvist bygga ett eget hus efter Ragnar Östbergs ritningar mitt emot Schartau. Stigbergsgatan 35, det så kallade Åhlénska huset, byggdes 1919-20 efter ritningar av Josef Östlihns och Albin Starks arkitektkontor. Erstaklippans nya sjukhusbebyggelse öster om Klippgatan (bytte namn till Lilla Erstagatan 1968) började uppföras redan på 1860-talet. På hörntomten Klippgatan 4 / Stigbergsgatan 37 byggdes 1928 ett putsat flerbostadshus i utpräglad 1920-talsklassicistisk stil efter Paul Hedqvists ritningar. Vid denna tidpunkt var det endast en större tomt som stod obebyggd, nämligen den där Justitia 84 (Stammen 23) kom att byggas. Den senaste större byggnaden, Kronprinsesse Märthas kirke med Tore Moxness som arkitekt, uppfördes 1975 på västra delen av berget sedan ytterligare en klunga kåkar rivits.

Stigbergsgatan 24, där Norska kyrkan ligger idag. I fonden ses Handelsskolan, nu P A Fogelströms gymnasium. Källa: Stadsmuséet.

Fastigheten Justitia 84 (nuvarande Stammen 23) bebyggs

Byggmästaren och ingenjören Emil Lindqvist lät 1929-30 i egen regi uppföra ett flerbostadshus på den obebyggda tomten på Stigberget. Mycket snart efter att byggnaden färdigställts försåldes den till grevinnan Ebba Pauli Rappe. Arkitektoniskt representerar den, på ett tydligt och spirituellt sätt, brytningstiden mellan tjugotalsklassicistisk och funktionalistisk arkitektur. Tillsammans med de båda på Stigberget monumentalt anlagda byggnaderna f.d. Sjöbefälsskolan och Frans Schartaus gymnasium är byggnadens miljövärden avsevärda, i synnerhet sedd från området kring Stigbergsparken / Folkungagatan. Byggnaden ingår i det för kulturmiljövården riksintressanta området Fjällgatan och Stigbergsgatan. Stockholms stad har genom Stadsmuséet värderat byggnaden som varande särskilt värdefull från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt.Sigurd Westholm var stadsarkitekt 1916-1940. I en text som finns samlad och utgiven redogjorde han årsvis för nyuppförda byggnader och områden. Beskrivningarna har en samtidighetens fräschör som i vårt fall Justitia 84 (Stammen 23) förflyttar oss till år 1930:

Även på andra sidan Folkungagatan på höjden mellan Navigationsskolan och Ersta sjukhus i kvarteret Justitia har ett större byggnadsföretag fullbordats. Huset omsluter på tre sidor en gård, som på den fjärde öppnar sig mot Navigationsskolan. Läget är synnerligen fördelaktigt, soligt och med vid utsikt åt flere håll. Ägare och byggmästare har varit ingenjör Emil Lindqvist, och fasaderna av synligt tegel ha utförts efter arkitekt Rolf Bolins ritningar.

Byggmästaren Emil Lindqvist

Lindqvist har själv gjort plan- och konstruktionsritningar men låtit Bolin fungera som arkitekt för fasaderna. Lindqvist har bland annat även byggt Tobaksfabriken vid Maria Bangata 1917-22 och ett större hus vid Rörstrandsgatan 1926, i båda fallen har han överlåtit utformningen av fasaderna på andra arkitekter.

Arkitekten Rolf Bolin

Bolin föddes i Folkärna, Dalarna 1895 och dog i Stockholm 1933. Under sitt korta yrkesverksamma liv (1920-32) hann han emellertid med att leda och medverka i projekteringen av drygt fyrtio flerbostadshus i Stockholms innerstad. Dessa byggnader återfinns huvudsakligen på Södermalm, på Kungsholmen och i Vasastaden.Bolin arbetade i en anda och i en tid där 1920-talsklassicismen närmade sig ett funktionalistiskt uttryck. Bolin arbetade dels på egen hand, dels i kompanjonskap med Robert Mossberg, dessutom ritade han i flera fall fasader på uppdrag av andra arkitektkontor t ex Axel Wetterberg och Bocander & Cronvall. Det är troligt att Bolin var något av en specialist på fasader, vilket kan vara en förklaring till hans långa verkförteckning. Hans fasader kännetecknas ofta av en ungdomligt lekfull finess där, t.ex. som i Stammen 23, tunga och mörka tegelmurar får stå mot smäckra portar av stål och glas. Bolin framhärdade i att nyttja oputsade tegelfasader långt in på 1920-talet trots att detta inte längre var på modet, vilket kan tolkas både som ett uttryck för egensinnighet och stark personlig integritet.


Arkitektonisk beskrivning

Huset har en U-formad plan med en innergård som sluts mot uppfarten till Navigationsskolan av en låg mur med högt smidesstaket och smidesgrind. På gården finns en låg gårdsbyggnad som överbyggnad för förbindelsegången mellan trapphusen i Stigbergsgatan A och B. Byggnaden står i en bergssluttning och har därför en höjd som varierar från 5 våningar mot sydväst till 8 våningar mot sydost, inkluderande källarvåning, sutterängvåning, fyra våningsplan, den översta indragna s.k. kungsvåningen samt ett en våning högre tornliknande hörnparti.

Exteriör

Byggnaden har bärande murverk av tegel med grund och bjälklag av betong. Källarplanets fasad är klädd med stora gråstensblock, som för att markera att byggnaden är en fortsättning på Stigberget. I övrigt är fasaderna av synligt högbränt helsingborgstegel utom gårdsfasaderna som är putsade. I fasaderna finns även inslag av andra material – puts för portal, reliefutsmyckning, listverk och vissa bröstningar; alla plåtbeslagningar är gjorda av koppar liksom vissa listverk; burspråkets bröstningar är av skifferplattor; portalen mot Stigbergsgatan är av granit. Det valmade taket är tämligen flackt och belagt med skiffer.Huvudparten av fönstren är stående sexdelade med espanjolett. Hörnpartiet har mot söder däremot kvadratiska muröppningar, men fönstren har samma indelning. Från detta finns undantag i form av perspektivfönster till en lägenhet på kungsvåningen samt livsmedelsbutikens stora skyltfönster. I likhet med fönstren, gårdsdörrarna och balkongdörrarna är raden av portar mot Lilla Erstagatan av trä medan trapphusportarna är av stål.Fönsterplaceringen är i huvudsak regelbunden med fönsteraxlar i fasaderna. Det högre och i förhållande till övriga fasadliv något framspringande hörnpartiet med platt tak, i sydost, framstår som byggnadens mest markanta del. Dess vertikalitet är påtaglig också p.g.a. att Bolin avstått från att ge dess fasader våningsskiljande listverk. Vertikaliteten understryks även av husets fyra burspråk där tre av dessa utgörs av murutsprång med räta vinklar och fönster på tre sidor. Ett av burspråken finns mot Lilla Erstagatan och avslutas uppåt av ett rum på ”tornets” tak i anslutning till en takterrass. De båda andra burspråken återfinns på gavlarna till längorna längs branten respektive längs Stigbergsgatan. Det fjärde burspråket är femsidigt och hängande samt sträcker sig över fyra våningar.Fasadernas horisontella indelning utgörs av de våningsskiljande listverken eller gesimserna dels av puts dels av tegel, kungsvåningarnas räcken av smidesjärn och taklisten av koppar. Burspråkens dubbla gesimser är av koppar.Portalen till Lilla Erstagatan 6 flankeras av garageportar – två söderut och fem norrut. En av dessa döljer emellertid inte alls ett garage utan portvaktslogen varför några av portmotivets fält är utformade som fönster. Vid denna tid hade endast verkligt förmögna människor råd att ha bil varför de få garagen gärna gavs en i arkitekturen framskjuten placering.Kungsvåningarnas indragna fasadliv gjorde det möjligt att utforma dessa något avvikande, vilket också skedde med ”tengbomlägenheten” i nordost. Denna fasad är hållen i funktionalistisk stil med perspektivfönster, i kontrast till de i övrigt 1920-talsklassicerande fasaderna.Många lägenheter har balkong. Sex balkongtyper finns: hängande balkonger, hängande balkonger över hörn, balkonger på bjälklag längs kungsvåningarnas fasader en typ med smitt järnräcke mot gata och en typ med enklare räcke mot gård. Samma räckestyp finns till piskbalkongerna i anslutning till trapphusen. Dessutom finns en enda fransk balkong.


På bilden syns portalen till Klippgatan (Lilla Erstagatan) med sin ursprungliga stålport. Till vänster om denna syns de öppna små fönstren till portvaktens loge. Bilden är sannolikt från 1940-talet, av bilens modell att döma. Källa: Sonja Lundh

Interiör

Byggnadens plan är U-formad med ett trapphus centralt placerat i var och en av de tre längorna. Entréhallarnas konstnärliga utsmyckning visar på brytningen mellan två stilepoker, Stigbergsgatans entré har dekorationsmålningar utförda enligt tjugotalsklassicism medan Lilla Erstagatans entré med sin putsrelief närmar sig ett funktionalistiskt uttryck. De tre trapphusen har konstnärligt utformade hissar. De båda trapphusen Stigbergsgatan A och B har en gemensam port och förbinds medelst en gång med trappor, byggd till en del under och till en del på gården.Källarplanet ligger ovan mark mot Lilla Erstagatan. Där inryms entré, pannrum, sex garage och portvaktsloge. I portvaktslogen bodde ’portvaktsfrun’ under 30- och 40-taletSutterängvåningen innehåller huvudsakligen lägenheter. Mot Stigbergsgatan finns en butikslokal, men av bygglovshandlingarna framgår att man ursprungligen planerade ytterligare en lokal. Ytan togs i stället i anspråk för lägenheter och endast mjölk- och livsmedelsaffären byggdes. Det är emellertid vanligt att modifieringar görs mellan bygglovet och utförandet. B- och C-huset inrymmer dessutom tvättstuga och matkällare. På bergssluttningen nedanför södra fasaden finns en uteplats med skyddande murar mot branten.De fyra våningsplanen ritades identiska. Varje plan inrymmer 14 lägenheter med 1-4 rum samt två större med 5-7 rum som ligger i husets nordöstra och sydöstra hörn.Kungsvåningen är en s.k. inredd vind med indragna väggar som ger utrymme för Kungsbalkonger. Det återstående vindsutrymmet ovanför våningen används som lägenhetsförråd med undantag för en extra vindslägenhet i sydöstra hörnet som lades till under byggtiden.Trots att en del lägenheter är stora har det redan från början funnits önskemål om ännu större utrymmen. Två lägenheter utvidgades därför med ett rum från intilliggande lägenheter, 1:53 och 3:15. En del av de mindre lägenheterna, även 2-rummare i den östra längan, har endast kokvrå, medan de flesta av lägenheterna har kök med jungfrukammare. Alla lägenheter, även de små, utrustades ursprungligen med badrum.Merparten av lägenheterna har en 1920-talsklassicistisk prägel där t.ex. valv och kolonner förekommer, dörrar med fyllningar och badkar med tassar osv. Många lägenheter har öppen spis. Köksinredningarna å andra sidan har en mer funktionalistisk prägel med släta ”hygieniska” skåpluckor eller öppna hyllor. Skåpen visar sig dock vara byggda enligt det traditionella platsbyggandets principer, det är endast skåpluckornas framsidor som är släta genom att en skiva satts på en traditionell ram. Vissa av de större lägenheternas badrum har försetts med det för tiden moderna sättet att bygga in badkaret med kaklad front och kaklade väggar.

Hågkomster från när huset var nytt

Eva Hjort minns att hon som 3-4-åring fick vandra på plank genom porten eftersom huset inte var färdigbyggt 1929.

Sedan huset var färdigbyggt kallades det för Sotarens hus eftersom skorstensfejarmästaren V. Clason aktivt skall ha bidragit till att rökgångarnas och imkanalerna byggdes med god kvalitet. Nämnde sotare bodde i husets ”tornlägenhet”.

Entréhallens dekorationer, Stigbergsgatan 32, var så anmärkningsvärda att vissa barn i grannskapet gick just till detta trapphus för att beundra målningarna. Få minns emellertid de mättade originalfärgerna i rött, brunt och svart men Hedwig Olofsson som flyttade in i huset 1937 har en minnesbild av att trapphusen var rödbruna.

Ända in på 1970-talet fanns i bottenvåningen mot Stigbergsgatan en mjölk- och livsmedelsaffär. Butiken bestod av två delar så att det var möjligt att hålla livsmedelsdelen stängd samtidigt som mjölkbutiksdelen kunde hålla öppet t ex på lördagar.

I en lägenhet med adress Stigbergsgatan 32 bodde radiumhemmets systrar. Radiumhemmet var inrymt i  i stenhuset vid Fjällgatan 23A. Denna lägenhet delades senare upp i olika delar.

Förändringar

Någon gång på 1930-talet genomfördes en sprängning i Stigberget för en avloppsledning. Sprängningen orsakade sättningsskador vars sprickor funnits kvar sedan dess. Ingen ersättning för skadorna utgick eftersom besiktningsmannen bedömde sprickorna som varande hårfina.Även fuktskador förekom bl a i förbindelsegången mellan trapphusen Stigbergsgatan 32 A och B. Sättningssprickorna kan ha orsakat eller bidragit till att förvärra fuktskadorna. Fuktskadorna sammanhänger troligen också med att huset är byggt i sluttande terräng. Gårdens nivå är betydligt högre än gatunivån. Dessutom höjdes gården ytterligare i samband med renoveringen, vilken kan ha förvärrat problemen.På senare år har den högt belägna lägenheten i sydöstra hörnet byggts på till en etagevåning med hjälp av en tillbyggnad på takterrassen. Samtidigt utvidgades även den undre delen på bekostnad av några lägenhetsförråd. Två enrumslägenheter i B-huset har slagits ihop till en tvårummare. Ett garage fungerar idag som cykelförråd, både butiken och portvaktslogen är uthyrda som kontor. Ytterligare en gårdsbyggnad har uppförts mot muren för hantering av sopor.

Renoveringen

Trots att huset hela tiden haft hög status har underhållet under de senaste årtiondena varit eftersatt. Sedan hyresgästerna under 1990-talets första hälft bildat en bostadsrättsförening och köpt fastigheten av Ebba Pauli Rappes arvingar igångsattes en renovering 1997. Den omfattade bl.a. åtgärder på stammar, eldragning, trapphus och entréer, portar, balkonger och fönster. Av säkerhetsskäl har balkongräcken av järn höjts genom att ett stycke lagts till nertill. Räcket har målats grönt i enlighet med originalkulör.En del av tvättstugan och hela matkällaren i B-huset togs i anspråk för en ny lägenhet och ett fastighetsförråd. Matkällaren i C-huset har blivit lägenhetsförråd. Samtidigt byttes de oljeeldade pannorna ut mot fjärrvärme. Pannrummet har blivit gemensamhetslokal och utrymmet för oljetanken används idag för fjärrvärmen. Den bakomliggande elcentralen används som kontor av föreningens styrelse. Muröppningar har vidgats i källarvåningen mot öster i anslutning till gemensamhetslokalen, och i sutterängvåningen mot söder i anslutning till den nybyggda lägenheten. Nya fönster har tillverkats enligt samma princip som ursprungliga fönster. F.d. tvättstugedörr till uteplats har ersatts med fönsterdörr från den nya lägenheten till uteplatsen. Den f.d. källardörren på första våningen i B-huset har flyttats ned en trappa och fungerar nu i stället som entrédörr till den nya lägenheten.

Portarna

De smäckra, känsligt utformade glasade originalportarna av stål utbyttes någon gång på 1970-talet mot klumpiga eloxerade aluminiumportar. Porten Lilla Erstagatan byttes tidigast (se bild 4). Porten Stigbergsgatan var inåtgående men byttes mot en utåtgående (se bild 5). Vid renoveringen sattes nya inåtgående ekportar in.

Ursprunglig port till entrén Stigbergsgatan 32. Fotografiet är från 1968.Källa: Vera Viklund.

Trapphusbemålningen

Trapphusens, entréhallarnas och förbindelsegångens ursprungliga bemålning har målats över vid tre tillfällen dels på 1940-talet, dels på 1970-talet, och dels i samband med renoveringen. Bemålningen beskrivs ingående i rapporten Ursprunglig färgsättning och målningsbehandling av entréer och trapphus i fastigheten Stammen 23 på Södermalm, Stockholm, beställd av Brf Stammen 23 och utförd av nyréns arkitektkontor ab. En mindre del av freskerna i Stigbergsgatans entré är framtagen på den västra väggen.



Utdrag ur antikvarisk slutrapport

Exteriör

Slutresultatet är en varsamt renoverad exteriör där ursprungliga kvaliteter återtagits. Ändringar har gjorts dels för att åtgärda brister som uppkommit i konstruktionen, dels för att möta moderna säkerhetskrav, dels av estetiska skäl. Renoveringen av balkongerna t.ex. har utförts på ett föredömligt sätt där utformningen trots höjda räcken ligger mycket nära det ursprungliga och påverkan på fasaderna varit liten.

Trapphus

Ny färgsättning och bemålning har utförts i entréer, trapphus och passage mellan trapphus. Färgsättningen i Stigbergsgatans båda trapphus och passage har baserats på ursprunglig färgsättning. Den ursprungliga färgsättningen Lilla Erstagatan var mycket återhållen i sin färgskala varför en ny färgsättning som går i samklang med Stigbersgatans mustiga och polykroma färgsättning har utförts. Ur antikvarisk synvinkel har det varit viktigt att dels bevaka att färgsättningen där den rekonstrueras går tillbaka på ursprunget, dels att den färgtyp som används är av traditionell typ. Av kostnadsskäl har det inte varit möjligt att avlägsna sekundära färgskikt. Eftersom kalkfärg skall målas på puts för att härda är det inte möjligt att måla den på sekundära ytskikt. Mot denna bakgrund valdes en färgtyp – emulsionsfärg – som samtidigt är möjlig att måla på sekundära ytskikt och som har en materialitet, verkan och ytstruktur som är besläktad med kalkfärg. Emulsionsfärgen är en med linolja förstärkt limfärg: dess beståndsdelar är därmed hämtade ur det traditionella byggnadsmåleriet. De tre välbevarade hissarna har renoverats varsamt.

Ytterligare åtgärder för att understryka byggnadens kulturhistoriska värde

För att fullända bilden av den varsamt ändrade fastigheten återstår främst framtagande och konservering av ursprungliga dekorationsmålningar. 

Kulturhistoriskt värde

Arkitekten Rolf Bolins och byggmästaren Emil Lindqvists flerbostadshus från 1929 -30 representerar, på ett tydligt och spirituellt sätt, brytningstiden mellan 1920-talsklassicistisk och funktionalistisk arkitektur; tillsammans med de båda monumentalt anlagda byggnaderna f.d. Sjöbefälsskolan och Frans Schartaus handelsskola är byggnadens miljövärden avsevärda. Genom sitt monumentala läge på Stigberget intar byggnaden en framskjuten plats i stadsbilden kring Stigberget och Folkungagatan. Byggnaden är en del av Stigbergsområdet som har klassificerats som riksintressant för kulturmiljövården och Stockholms stadsmuseum har klassificerat den enskilda byggnaden som grön dvs. särskilt värdefull från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt.Särskilda konstnärliga värden finns i de ursprungliga (övermålade) dekorationsmålningarna i entréhallen, Stigbergsgatan, i putsreliefen i entréhallen, Lilla Erstagatan och i den exteriöra putsreliefen över porten, Lilla Erstagatan.l byggnaden förenas äldre tiders högkvalitativa byggnadshantverk med den inbrytande moderna tidens material och många bekvämligheter. Husets höga grad av autenticitet dvs. ursprunglighet gör det särskilt viktigt att ta tillvara bevarade fysiska värden t.ex. köksinredningar.

Personhistoria

Förutom stora arkitektoniska och stadsbildsmässiga kvaliteter har byggnadens kulturhistoria särskilda personhistoriska dimensioner.

Den under 1920-talet ledande arkitekten i Sverige var Ivar Tengbom, upphovsman till bl a Tändstickspalatset, Stockholms Enskilda bank och Stockholms konserthus. Från det att huset stod klart hyrde Tengbom en av kungsvåningarna, Klippgatan 6 (Lilla Erstagatan 6), men han flyttade ut redan 1933. Tengbom ritade själv lägenhetens inredning. Interiören är hållen i funktionalistisk stil där också drag av Art Deco kan skönjas.

Greta Garbos mor Anna Gustafsson och bror Sven bodde i huset från 1931 till 1937, under senare tiden i ”Tengbomlägenheten”.

Efter familjen Gustafsson flyttade en familj von Schinkel in i lägenheten. De tillförde glasmålningar som monterades i lanterninerna. Glasmålningarna är från tiden kring sekelskiftet 1900 och skall vara hämtade från Tidö slottskapell.

Den på sin tid legendariska gymnastikdirektören Maja Carlquist, nationellt känd som ledare för gymnastiktruppen Sofiaflickorna, bodde i huset från det att det var nybyggt till sin död 1968. Paret Carlquist flyttade först in i en lägenhet med adress Stigbergsgatan för att 1934, i takt med att familjen växte, flytta in i en större lägenhet i husets sydöstra hörn, Klippgatan 6, 1 tr.

Dessutom har bland andra kompositören Einar Eklöf, författaren Thomas Botvid, musikern och kompositören Olle Adolphsson, jazzmusikern Claes Jansson, simmerskan Therese Alshammar, musikerna Soldan Ridderstad och Alf Nilsson, samt skådespelarna Michael Nyqvist och Johan Ulveson bott i huset.

Slutligen

Jag vill rikta ett varmt tack till alla dem som gett mig nycklar till historiens stängda dörrar:

Sven Broman, Greta Garbos biograf; Bengt Collén, Brf Stammen 23:s ordförande; Birgitta Hjalmarsson, Sofia pastorsexpedition; Eva Hjort, boende i huset; Gudrun Isacsson, fd boende i huset; Brita Kihlborg, byggnadsantikvarie; Dorette Leygraf, boende i huset; Sonja Lundh, boende i huset; Hedwig Olofsson, fd boende i huset; PEAB:s folk; Soldan Ridderstad, boende i huset; Lollo Riemer von Platen, arkitekt för ombyggnaden; Margaretha Rolf, boende i huset; Jan Stjärnborg, projektledare för ombyggnaden; Anders Tengbom, arkitekt; Viveca Wessel, boende i huset; Vera Viklund, boende i huset; Ingrid Åhrman, boende i huset m fl.

NYRÉNS arkitektkontor ab
Urban Nilsson, bebyggelseantikvarie